Torsdagen den 28 november 2013, var första gången Olga fick vara lös. På riktigt. Första gången på ca åtta månader, 8mån!! Utan koppel, springa fritt en kort stund. Jag gick promenad med henne först en bit, när vi var i skogen tog jag av kopplet. Det tog en stund innan hon förstod att hon var helt lös, sen jäklar!

Hon sprang runt som en toka i skogen några korta varv sen var hon helt slut. Konditionen för att busa runt finns ju inte längre. Tar en stund att bygga upp den. Men glädjen hon utstrålade, lyckan i hennes ögon, när hon sprungit den korta stunden kom hon glatt till min sida och tittade på mig med sina vackra ögon - ren glädje utstrålade de, den glädjen gav tårar i mina egna ögon.

Framför mina ögon kändes det som en dimma, skräckblandad förtjusning kollade jag på min unghund, hon som klarat sig igenom så himla mycket. Så ung. Jag har detta första tillfälle på film i mobilen. Ögonblicket, vi väntat på - att få va lös!

Sen har hon inte varit mer lös förrän i torsdags förra veckan, torsdagen den 12 december 2013.
Vi stannade på en äng då jag ville passa på att fota Olga i solens sken. Hon är så jäkla fin min lilla Fjärt!

Även då, sträckte hon ut de där satans långa benen. Hennes glädje och lycka att få springa syns på hela henne, i hela hennes kropp.

Första gången hon fick vara lös var två dagar efter vårt besök på Östersunds Djursjukhus. Hon har ju även OCD och artros i boglederna som sagt innan, att vars lös är ju något kroppen ska klara av längre fram. Så nu testar vi att belasta kroppen mer innan det bestäms om operationer eller inte. Troligen behövs det. Men den smällen tar jag när det bestäms. Just nu, ska vi alltså "leva livet" mer vågat, gå längre promenader, vara lös mera, utmana kroppen, vi ska traska på rehaben en gång i veckan istället för två, alltså för att försöka belasta och utmana kroppen. Se vad kroppen och Olga klarar av. Detta under en begränsad tid såklart!

Våran resa vi gjort sen april, början av maj, när allt startade har varit lång. Och den är inte slut ännu. Vi kämpar på fortfarande, som dårar. Att hålla på med detta, operationer, konvalescens, mediciner, rehabilitering, kyla armbågar, rörelseträning, koppel hela tiden, i början mycket små utrymmen som hon fått vara på, inte hoppa, inte leka, vara stilla. Allt tar otroligt mycket kraft. Början är såklart jobbigare, iaf för mig. Nu när hon får vara lite mer hund och va lös inne i hela huset, busa lite, träna lite mm så är det enklare. Men första tiden var rent ut sagt ett jävla helvete. Man bryts ner. Bit för bit. Men man kämpar, för kung och fosterland. Man vill inte vara svag. Man vill inte gråta. Man vill bara vara stark. Men jag klarade inte av att vara fullt stark. Jag har gråtit, mängder. Jag har stressat sönder mig själv flertal ggr, jag har börjar gråta i perioder för INGENTING, man orkar inte allt. Det är påfrestande, psykiskt och fysiskt. Och andra människor förstår oftast inte det, man förstår inte hur otroligt mycket det är om man inte varit med om samma sak, eller liknande.

Att sen få en ny knytnäve i magen när vi var i Östersund, att få det bekräftat det man trodde. De sved. Men det tog ett par timmar innan blåmärket kom, efter slaget i magen. Att det eventuellt, (troligen!) kommer behövas ytterligare två artroskopier, en i vardera bogled. Artros försvinner aldrig. Men den kan hämas av operation. OCD finns, men man kan hjälpa till och ta bort de som är löst runtomkring, få det rent. Får se vad som sker.

Just nu försöker vi lägga alla sådana tankar om operation och skit på hyllan, hyllan längst upp, dit jag inte når med mina ynkliga 158cm.

Vi försöker leva på, Patrullhundsträning, försöker fortsätta med lydnaden och ta tag i den mer ordentligt igen och spåra mm. Få igång allt igen. Vart ju en stor bromskloss när allt startade, man tappade motivationen, om allt.

Jag älskar denna hund, så otroligt härlig tjej. Hon är fruktansvärt trevlig, social, har den där blicken, "full i faan"-blicken, hon har en härlig attityd till träningen och ja, hon är helt fantastisk! Hon är värd att kämpa för.

Man får bryta ihop, bara man reser sig efter varje fall. Saker händer, allt blir inte som man tänkt sig. Men det blir vad man gör det till. Jag har valt att vara helt öppen med allt, vilket jag tycker alla ska vara. Alltid. Att mörka sjukdomar mm är så fel. Jag hoppas att ingen ska behöva genomgå detta helvete som vi, men tyvärr kommer fler ägare drabbas att deras älsklingar är sjuka, med genetiska sjukdomar. Allt kan man inte förutse, men man kan göra sitt bästa. Jag hoppas människor är ärliga med avel, att man inte avlar på syskon till sjuka hundar, bara för att deras hund är frisk, så finns det ändå i kullen. De kan fortfarande ges till den hundens avkommor. De är "lätt" att sälja valpar, men de är ett helvete för hund och ägare som får detta eller liknande...
Hur som. Jag är ärlig med allt om Olga, har fått skit för att jag delger. Men jag tycker det är viktigt, för att försöka behålla rasen frisk.


Sen är jag är så tacksam för alla er som stöttat och stöttar mig och Olga. Ni som funnits hela tiden, ni som bryr er. Ingen nämnd ingen glömd men jag hoppas ni vet vilka ni är. Tack, ni är rent guld! <3

 

Paulina

17 december 2013 15:36

Så fina bilder och så vacker hon är. Måste vara härligt för henne att få vara lite lös efter en så lång och jobbig konvalescens...

http://brukspinnar.wordpress.com

Emmelie Larsson

17 december 2013 16:02

Tack så himla mycket! :) ja sann glädje för henne att få sträcka ut sig lite mera!

 

elisapikezewshulken

19 december 2013 13:47

Snygg Olga <3 2dra bilden äälskar jag så jäkla snygg <33

Emmelie Larsson

19 december 2013 14:26

Hihi tack!

 

Anna

19 december 2013 14:15

Vilka helt underbara bilder! Vad duktig du är på att fota! Kul också att hitta en annan rottisblogg. Min dam är snart sju och vi kämpar också med att ha ett bra fysiskt liv trots artros och dåliga höfter. Lycka till!

http://tjugotretton.blogspot.com

Emmelie Larsson

19 december 2013 14:33

Tack så mycket! :)Kul att du kikade in och lämnade en kommentar! Tråkigt när de får besvär men så länge man vet det och gör de bästa så kan de absolut då ett värdigt och roligt liv! :)

 

Linda

27 december 2013 10:10

Hej!
Vilken härlig rottis du har, har varit inne och läst din blogg då jag själv har en rottiskille snart 2 år som är opererad för ocd båda boglederna och båda armbågarna. Han har fått ett fint liv efter operationerna och vi kör på med spår och lydnad. Vill bara ge dig styrkekramar för det finns hopp och jag önskar dig all lycka med fina Olga.

Emmelie Larsson

27 december 2013 10:19

Åh men tack för dina ord! Tack tack. Härligt att läsa att han mår bra idag också! Underbart! :)

 

Linda

10 januari 2014 13:56

Vilken FIN tjej du har! Sådär ska rottisarna se ut :)

http://rivstarta.wordpress.com

Emmelie Larsson

10 januari 2014 13:58

Tack så hemskt mycket! Ja, jag håller med! Inga grisweilers ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänk att denna kille snart fyller 4 år. Vad tiden går fort fram! Nu har spårsäsongen dragit igång lite mer då snön börjat försvinna rejält och nästan helt på många ängar! Hur underbart! Alla bilder fotade av Josefine Malmström ...

Zathungens Hyzz har genomfört MT med godkänt resultat och har nu rätt till titeln KORAD! Exteriören körde vi i somras och godkända även där. Så roligt!! Hyzzens visuella protkoll läggs in nedan. Annars får ni kolla på hunddata! __________...

MinifinderAtto ®Vi har testat denna smidiga och enkla lilla gps-sändare för husdjur ett tag nu, den är från Minifinder.se ! Den följer enkelt med på våra promenader i skog och mark och är väldigt smidig!Minifinder Atto är kopplad till en app i tele...

Förra veckan blev den "lilla" kelpiepojken 2år. Jösses så tiden gått fort. Känns som jag hämtade honom för några veckor sedan. 14 juni 2014 föddes den lilla Zathungen. Han är verkligen en rolig pojke. Vi förstår varandra bättre och bättre för var...

Hyzzen älskar verkligen att simma i poolen nu. Helt lyrisk varje gång vi kommer dit. Just nu simmar han 2ggr i veckan då Olga har paus. Annars simmar han vanligen 1 gång i veckan. Så fort vi kommer in på simmet så springer han fram till hyllan dä...